Nästa år är det 30 år sedan jag började spela golf. Många roliga rundor finns i minnenas golfbank. De sämre har jag klokt nog förträngt.
Som bäst 10,6 i handikapp i början av detta sekel och idag strax över 22. Ja och till och med spel från rött.
50 – 60 rundor per/år blir cirka 1500 golfrundor hittills i mitt golfliv på över hundra banor. Till detta kommer ett antal timmar på min kompis Rolf Gunnarssons bäste vän – rangen. Ärligt talat han har aldrig besökt denna klenod på Dalsjö.
Med andra ord träning och spel i massor från min horisont.
Träning ger färdighet heter det…eller hur är det egentligen?
I början av säsongen var mitt golfspel minst lika klent som gräset på våra greener. Vår eminente greenkeeper Micke och jag var båda ett levande frågetecken, men av helt olika anledningar.
Vis av erfarenhet vet jag att Micke skulle fixa en grön fin matta. Men mitt golfspel var däremot ett enda stort mörker.
När det var som mörkast lyste plötsligt den norrländska midnattssolen upp hela Dalsjö och även mitt spel.
Alla pratade om våra nya PRO Niklas Olofsson. Han med den klingande norrländskan och alltid lika glad. Onekligen en frisk fläkt och en färgklick.
-Han kan göra underverk och med enkla metoder, lät det.
Lovorden var många. Jag slog till. Kändes som att gripa efter sista halmstrået.
Ny putsade klubbor, för övrigt inte så ofta, och nya puma träningsskor. Studsade liksom fram av både förväntan och pjuckens mjuka sula in i studion.
Portarna på vid gavel, kamera, data och bollar på plats. Några titta-på-slag och bollen lämnade mattan med rätt bra resultat – tyckte jag.
– Vi skall nog få bättre fart på bollen, klämde han ur sig.
– Liksom det som var meningen, tänkte jag.
Plötsligt sätter han pekfingret under främre delen av sulan på högerfoten.
– Tryck till. Tryck till sa jag. Hårdare. Hårdare.
Herregud 0,1 ton Karlström kommer att krossa fingret.
– Så skall det vara när du slår. Då får du stabilitet i kroppen och höften gör arbetet.
Ett tiotal bollar flyger i väg förvånansvärt bra. Men Niklas är inte nöjd.
– Spelar du golf i dom skorna. Har du inga golfskor?
Språngmarsch till bilen. På med golfdojorna och tillbaka. Onekligen kändes det bättre. Och Niklas blev lite vit på fingret när jag tryckte till.
Högre hastighet på klubban och snart var till och med höften med i dansen.
Resten av säsongen har jag varit jämnheten själv. Men framför allt fick golfen en helt annan dimension. Slaglängden ökade och bollen förstod att det var fairway som gällde.
Vid varje besök på Dalsjö har jag checkat in hans finger lite extra – i smyg. Inget bandage.
Glad att Niklas hade ett finger med i mitt spel.
PeO Karlström